mammalicious

Då ska vi ta varandra händer

Då ska vi minnas denna dag

O förstå vad som än händer

Är alltid du och jag

Du är allt jag nånsin drömt 

Du är den som får mig minnas

Alla drömmar jag har glömt 

Du är den som får mig hoppas

Du är den som får mig le

All min kärlek får du bära

Hela livet vill jag ge

På måndag börjar jag jobba extra på gymmet!! Såå glad! Precis vad jag vill o behöver just nu. Kommer bli grymmish. 

Sen jobbar jag ju kvar minst 80% på bolaget, så det kommer inte bli mycket över till annat. Dock ska jag köra BD (Bodydiscipline = gymmet) mycket på förmiddagar, innan jobb på bolaget, så det är bara någon timme på morgonen jag förlorar med Leon, (plus sköna sovmornar till 8-snåret) annars blir det inte sån stor skillnad för honom - skönt! 

Blir bra för honom att få mer struktur o samma tidiga mornar hela tiden istället för sovmornar hit o dit, märker att han inte riktigt får in en bra dygnsrytm nu.. 

Sen är det ju typ 2 (!!!!) veckor kvar tills skolan o pt-utbildningen börjar. Då blir det inte heller många lugna stunder under 2 veckors tid. Efter det kanske man förhoppningsvis kan börja koppla av liiite iaf! Dock drar chefen på bolaget på semester då så det blir en jäkla massa o göra där istället... Jaja, denna höst kommer gå fort! Mycket som händer, men ändå känns det på nåt sätt som att det pr efter nyår som allt börjar på riktigt? Vet inte varför.

För övrigt då..  

Visning på lägenheten på söndag o måndag. Håller alla tummar o tår för att vi får ett bra bud som vi blir nöjda med!!

Matte har köpt en superfin lägenhet, så det var bara ett litet problem kvar. Det va ju vart fan jag ska bo haha!! Men men det löser sig, antagligen kommer jag hoppa in hos mamma o pappa ett tag, tills det kommer ut nåt bra som jag kan tänka mig o för ett rimligt pris. 

Annars så bara älskar jag min lilla Leon över allt i världen! Ville vara tillägga det ;-) oj oj vad jag skulle göra allt för den underbara människan! <3

Nu blir det slagget! Avrundar med några bilder från den senaste tiden: 

Idag träffade jag på dom två trasigaste själarna jag känner. Nästan samtidigt, o det blev bara för mycket. Usch hade så ont i hjärtat en lång stund efter. 

Det gäller verkligen att ta tag i livet o göra det bästa av alla situationer. Njuta ordentligt när man är på en topp o kämpa o lära sig av misstagen när man är i botten. Men det är inte så lätt för alla människor. Ibland blir det bara för mycket o då ger man upp. Bara så där. 

O jag har så svårt att förstå o acceptera det. Att man bara ger upp. 

Man måste förstå att man kan få hjälp men det är lik förbannat en själv som måste ta klivet uppåt igen, det finns ingen som bär dig. 

Som låten säger: 

"I tried carrying the weigth of the world, bit I only have two hands"

Sitter o läser o läser o Försöker trycka in iaf lite av allt i huvet. Men OMG va mycket det är o svåra ord o svenska/latin/engelska helt blandat. 

Men men det är bara o läsa o traggla o hoppas till nån högre makt att det fastnar mer o mer så småningom! 

Leon är sjuk nu.. Förkyld o hostar som aldrig förr på nätterna. Min stackars lilla kärlek :-(

Blogg-appen har fuckat ur lite på sistonde.. Det va en uppdatering som va bra, men efter det kom jag ju inte ihåg lösenordet o fick inget mail o allt krånglade. Men nu äntligen så funkar det, va ju trevligt så det iaf finns en CHANS att det blir några inlägg ;-)

Det tråkiga är att jag inte har kvar mina favoriter (asså andras bloggar som jag läser) längre. Fattar inte ens hur man kan söka upp dom på appen? Det va ju rått sugigt.. Nån som har en aning? 

Peace out for now!