Operationen
Jag lever. Operationen gick ganska snabbt, dom fick bort tandbiten o rensade ogjorda rent (det var ju så klart infekterat... Igen..).
Dock gjorde det rätt ont under själva operationen, trots TRE jävligt onda bedövningssprutor som ska göra så man inte kan känna nånting alls....
Men jag ville ju inte att dom skulle avbryta, ge nya sprutor, vänta på verkan o sen börja igen, så jag svarade bara "ja lite faktiskt" när dom frågade om det gjorde ont. Dom märkte väl att jag ryckte till ovanligt mycket o tårarna rann..
Igår hade jag ordentligt ont o det blödde o varade o var allmänt vidrigt. Spottade ungefär varje kvart (minst) o bölade lika många gånger mest av lidande med mig själv. Det är garanterat det vidrigaste o äckligaste jag vart med om. Fy helvete. Det kan blöda o läcka vad det vill från armen eller foten eller nåt, men i munnen asså.... Nej tack!!!! Men efter hundrade gången skulle man ju kunna tro att jag är van, men NEEJ, det är nog inget jag nånsin kan vänja mig vid!
Jag tog en citodon (som förövrigt kan ha en biverkning som orsakar kramper i gallvägarna, speciellt om man haft problem med det innan - ja men grattis!!) men det gick bra, o jag deckade efter ungefär en timme. Blir helt sänkt av dom! Men den hjälpte iaf, sov hela natten utan smärta o behövde inte heller upp nåt för att spotta (eller spy, gjorde lite av båda efter förra operationen..).
Idag har det knappt "läckt" nånting (peppar peppar ta i trä!!!!!), utan det gör "bara" ont.. Dunkar i hela underkäken på vänster sida, fram i hakan o bak i svaljet. Går ner i halsen o upp i örat o tinningen o allt däremellan. Riktigt jobbigt :-(
Hoppas VERKLIGEN att det är slut efter denna gång. Pallar inte nåt mer problem med den här skiten nu, nu är det dags att gå vidare till nästa problem känner jag!
Så fort Leon somnar nu så ska jag ta en citodon o förhoppningsvis somna gott ganska så snart! :-)
